Ett nytt år att vänta...

I år smäller vi till med ett nyårslöfte. Jag trodde att jag hade slutat med såna, men det var tydligen fel.
Det mest klassiska av klassiska nyårslöften: Jag ska sluta äta godis.

Fast det är inte så mycket som ett nyårslöfte som en livsstilsändring. Jag har försökt många gånger tidigare, men inte lyckat särskilt bra. Den här gången är det lite annorlunda mot tidigare år, den här gången måste jag. Visst, jag har haft ett "måste" hängande över mig tidigare, men nu har jag själv insett att det verkligen är ett måste. Och det är ett "måste" som jag själv har VALT.
Jag blir bara tjockare och tjockare och får mer ont. Och DET ÄR INTE NÅGOT JAG VILL.
Jag vill inte vara så tjock att jag får ont av det, jag vill inte bära omkring på alla dessa kilon, jag vill inte behöva dubbelt så mycket tyg till mina byxor som min sambo, jag vill inte ha så jävla svårt att hitta kläder som passar.

Det jag vill däremot, det är att ha en hälsosam kropp, så gott det går. Jag vill vara snäll mot mina knän som bär upp hela mig, jag vill kunna springa utan att halvt dö av värk och brist på luft, jag vill kunna gå in i en affär och kunna passa i kläderna, i alla fall de som har storlek XL.

Nu gör jag den här förändringen, för att kämpa för något jag vill vara, för att komma bort från det som jag inte vill vara.

Som de flesta vet så är jag mitt i en utredning för att göra en Gastric bypass, dvs en operation som tar bort/minskar magsäcken. Jag tror att jag vill göra den, men jag är inte säker. Jag samlar fakta och information hela tiden, jag pratar med så många människor jag kan om detta och ärligt talat så kommer jag inte att ha bestämt mig förens den dagen jag ska sövas ner för operation.

Jag tror inte att operationen är en mirakelmetod. Jag tror inte att mitt liv kommer att bli superenkelt så fort jag är opererad.
Men jag tror på att operationen kommer att hjälpa. Att den kommer att vara ett verktyg för mig att lyckas med en ändring av mitt liv.
För det är det som är grejer, DET ÄR EN ÄNDRING AV MITT LIV som är nyckeln, allt annat är bara redskap.

***
Det var min sambo som började med att bestämma sig för att sluta med godis och läsk, för han behöver spara pengar till en dator, samt så ville han sluta med skiten. Jag tänkte först inte haka på, för jag vill inte. Jag kände att det inte behövdes, jag har koll på vad jag äter ändå, JAG VILL INTE SLUTA HELT OCH HÅLLET.
Dvs, jag ville inte ge upp sockret. Jag vill det fortfarande inte, och det ÄR JUST DÄRFÖR som jag måste.
Det var först nu som jag accepterade att jag har ett beroende och ett missbruk, i vilken skala det än må vara.
Så jag hängde på, skakade hand på att sluta vid nyår. Jag ville först sluta samtidigt som jag började skolan igen efter lovet, för att hinna äta upp det vi har hemma och för att få skjuta på det lite, bara lite. Precis där insåg jag att det var beroendet som talade, att jag behöver sluta nu på en gång, om jag någonsin ska klara det.

Så låt 2013 bli ett kalenderår med "Avslut" som ledord.
Avsluta min gamla livsstil, avsluta missbruk och beroenden.

***
Så låt 2013 bli ett kalenderår med "Avslut" som ledord.
Lära mig att avsluta saker och projekt.
Den andra delen av mitt liv som jag lever enligt något som jag INTE VILL. Jag vill inte ha tusen ofärdiga projekt, jag vill inte springa från en ofärdig sak till en annan. Jag vill inte lämna disken halvfärdig för att det händer något annat.
Jag VILL kunna avsluta saker. Jag vill göra klart en sak innan jag börjar på nästa. Jag vill plocka undan efter mig, göra färdigt, AVSLUTA!


Så där har ni mitt nyårslöfte; att låta kalenderåret 2013 ha "Avslut" som ledord.

/Trollis, som tror att hon fått lite mer grepp om sig själv nu.