Sidor

fredag, oktober 11

Kemisk obalans.

Mhm. Inte kul inte kul.
Känner mig lite full, känner hopplöshet, nervositet, ångest, som ibland växlar till lyckorus, känsla av oövervinnerlighet och en så stark tacksamhet över allt vackert att jag nästan grinar.

Bergochdalbana rätt och slätt.

Jag lutade mig ner i sängen och höll fast mig i täcket precis innan vi skulle åka till skolan, för jag ville verkligen inte, det kändes så jobbigt och FEL!
Men för första gången på mycket, mycket länge kunde jag trotsa den ångesten och gick faktiskt ut och satte mig i bilen, där jag nu sitter och skriver det här.

Så ett hett tips; går ni på antidepressiva, missa dem för fan inte!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En kommentar kanske? Eller ett roligt skämt? :D