Sidor

söndag, september 7

På väg!

Nu sitter jag på tåget på väg norrut.
Det bubblar i magen av lycka, för det känns som att jag är påväg hem. Jag trivs så otroligt bra på Bäckedals och i Härjedalen. Naturen är en helt annan än mot vad jag är van vid hemmifrån. Alla berg som syns åt vilket håll man än tittar, lukten av skog som alltid finns i närheten...

Missuppfatta mig inte, jag har älskat att vara hemma i Sala under helgen. Men det är med ett lätt hjärta jag ger mig iväg igen.
Inte ens den enorma saknad jag känner efter människorna (och katterna) som finns hemma kan kasta en skugga över det här.
Jag vet att för min del kommer jag att ha fullt upp med saker att göra var eviga sekund, så jag kommer att vara för upptagen för att börja sakna så där oerhört som jag kan göra ibland. Det är värre för er som är kvar hemma tror jag. Som inte får era liv uppochnervända utan fortsätter i eran vardag, men med ett litet hål i umgängeskretsen.

En timme kvar på tåget till Mora nu, och sen är det ca två timmar på inlandsbanan innan jag når Sveg. Jag har lyxen att ha otroligt underbara klasskamrater, varav Mona kommer med bil och hämtar mig och min packning vid staionen så jag slipper släpa den från Sveg och upp till skolan själv.

Jag har insett att de här timmarna på tågen är de enda timmar på väldigt, väldigt lång tid jag kommer att kunna vara helt ifred och för mig själv. Det gör mig absolut ingenting, men jag passar på att njuta av stillheten just nu.

Bilden är på Mirandas sked som blev klar och inoljad under helgen, så jag väntar på att hon ska åka förbi hos mamma, för då överlämnas den tillsammans med ett brev och två HelloKitty-plåster. :)